Jag vågar inte färdigställa min uppsats.
Igår skickade jag iväg det jag har till min handledare.
Steget till att våga det var också långt.
Det hon tog upp var jag väldigt medveten om.
Inget nytt och jag måste bara ta tag i den och våga slutföra.
Våga lämna iväg ett stort arbete som är helt mitt.
Våga sticka ut och stå för mina egna analyser och tankar.
Som vanligt med allt i mitt liv så är jag rädd för misslyckandet.
Rädd för att stå där och ses som svag.
Är man svag för att man misslyckas?
Snarare är man stark, man vågar visa vem man egentligen
är och vad man kan och inte kan.
Men jag ser det som en svaghet och ett misslyckande.
Det leder till att jag har suttit i allt för många dagar och gjort
ingenting på min uppsats, för att jag är rädd.
Jag försöker nu intala mig själv att det kommer att bli bra
och blir det inte det så har jag iallafall försökt och inte lyckats,
kunnat visat mig svag.
För varje mening jag skriver tänker jag på stärkande ord
från min handledare men också de nya hunter- stövlarna.
Jag får helt enkelt sluta vara rädd för mig själv och mina svaga sidor.

Maria