Har kommit fram till att det är två starka ord, enormt starka, bland de starkaste som finns kanske. Två ord som jag försöker undvika att använda. Samtidigt beskriver de så mycket, kanske för mycket iallafall. Med åren, känner mig enormt gammal när jag inleder en mening på detta sätt, men det är sant, har jag kommit fram till att det är oerhört viktigt hur jag uttrycker mig. En enda liten mening kan göra så mycket. Att då använda älska och hata i sitt vardagliga språk känns väldigt onödigt. Nej, jag älskar inte tacos på fredagarna, däremot gillar jag det skarpt och nej, jag hatar inte Håkan Juholt och hans sätt att leda socialdemokraterna, men jag ser inte upp till hans ledarskap. Jag tycker om och tycker inte om saker, känslor och maträtter nuförtiden. När jag sedan använder mig av älskar och hatar blir det tyngd i de uttrycken och det går att lita på det jag säger. En liten tankeställare som jag funderat mycket på den senaste tiden. Detta tycker jag om: - Kvarteret skatan. - Ärliga människor. - Kaffedrickande. - Sverige. - Att ha en bra hårdag. - Filmkväll och lördagmorgon. Detta tycker jag inte om: - Tyck synd om mig- mentalitet. - Kaviar. - Datakrångel. - Misslyckanden. - Väckarklockssignal. Maria