Jag har kommit in i en period när jag
känner en enorm tacksamhet till de
mesta runt omkring mig.
För människor som orkar stå ut med
mig, samtidigt som jag är tacksam för att
jag bara är jag.
Tacksamhet till min mamma och pappa
som har format mig till den självständiga
människan som jag är idag.
Vännerna runt om i Sverige som jag
kan ringa när jag vill och som ringer mig.
När jag får hjälpa till med saker,
när jag får bli arg för att jag vill det.
Jag inser att problemen inte är för stora
runt omkring mig och att jag får vara frisk.
Höstlöven trillar och mina springturer blir längre
och längre.
Jag lyckas med min tanke om att vara färdig med
min utbildning om mindre än 1 år.
Detta är tacksamhet för mig, samtidigt som
jag vet att jag åstadkommit mycket av detta själv.
Det gör mig lycklig!

Maria